Jag är rädd för mycket, men oftast kan jag kontrollera min rädsla... förutom i ett fall - när jag ska till tandläkaren!

Jag ska dit i eftermiddag och få ut en tjurig visdomstand. Tack och lov så ska jag till en klinik här som tar hand om tandläkarrädda människor så jag känner ändå att jag är i säkra händer.

Förra gången jag var där så beslutades det om att jag skulle få lugnande inför detta ingrepp så sagt och gjort så blir det en dopad Jenny som lägger sig i stolen idag. Jag fick med mig ett papper förra gången där det stod en del saker som jag skulle tänka på innan, men det har jag ju så klart slarvat bort. Så jag ringde till tandkliniken och frågade om det var någonting jag har missat, samtalet lät ungefär så här:

Jag: Hejsan! Jag har en tid hos er i eftermiddag och ska få lugnande på grund av att en tand ska tas bort...

Sköterskan: Men hej! Vad trevligt!

Jag: Nja trevligt och trevligt, men nu är det så att jag har tappat bort papperet där det stod hur långt innan jag fick äta och så, kan du hjälpa mig?

Sköterskan: Jamen visst! Du får inte äta tre timmar innan och försök att inte dricka någonting just innan.

Jag: Vad bra då vet jag! Tack för hjälpen!

Sköterskan: Har du med dig någon följeslagare?

Jag: Va en följeslagare? Nej det har jag inte, men jag har en kompis som kommer och hämtar mig!

Sköterskan: Jaha, ja det kanske skulle ha varit bra om någon hade följt dig. Det har hänt att patienter virrat bort sig när de kommit ut.

Jag: Va? Ojdå... men det ska nog gå bra, det är ju trots allt bara några meter från kliniken och ut och då får jag väl be honom plocka upp mig innan jag virrar bort mig!

Sköterskan: Ja det är nog bäst! Du är så välkommen i eftermiddag, vi ses!

Jag: Eh... tack...

*klick*

Med detta samtal i bakhuvudet så undrar jag hur jag kommer bli egentligen... tänk om Viggan är sen och jag virrar bort mig innan han kommer?

Nä nu ska jag inte oroa mig i onödan!

Jag skriver imorgon om jag är på benen!